Thure Carlsson föddes 1867 i Fjälkestad utanför Kristianstad och dog 1961, 94 år gammal.
Vem var han?
Han var en enastående affärsbegåvning och mycket framsynt. Sin ungdom tillbringade han på släkthemmanet Dyneboda i Vånga vid Immeln. 15 år gammal hade han ansvaret för ett vattendrivet sågverk, som tillhörde gården. Han sålde plank och bräder till gårdarna i trakten. Som 17-åring arbetade han som anställd i en mjöl- och spannmålsfirma i Kristianstad. Samtidigt läste han kvällskurser på Borgarskolan. Matematik var hans favoritämne och hans lärare styckjunkare Hellström var sällsynt skicklig. Denna period beskriver han som en lycklig tid. På hösten 1890 övertog Thure tillsammans med en kompanjon en nedgången spannmålsrörelse i Sölvesborg. Tillsammans fick de fart på verksamheten. Thure köpte grosshandlare Nils Holms gård, Holmagården, i kvarteret Gladan. Här bodde han hela sitt liv. Thure fick en framskjuten plats i Sölvesborgs stadsutveckling under den första tiden av 1900-talet. Han kom in i stadsfullmäktige, han var ordförande i drätselkammaren (nuvarande kommunstyrelsen) och hamnstyrelsen, ordförande i Skandinaviska Banken och Sparbanken. Det mesta i den lilla staden Sölvesborg kretsade kring Thure.
Han var en god men krävande arbetsgivare, en generös värd och en älskad familjefar. Han gifte sig 1904 med Hanna Pehrsson, dotter till en kamrer på Lilljedahlska Läderfabriken. Deras hem var vackert och de hade många gäster. De fick två döttrar, Thyra född 1905 och Kerstin född 1910. Thure hade en förmåga att uttrycka sig väl och det finns många brev bevarade, som han skrev till sina döttrar. Thures affärsbegåvning och djärvhet började nu visa sig och affärerna blomstrade. Han blev Sveriges störste producent av stärkelse och andra potatisprodukter med företaget AB Solfarin. Första världskriget medförde bekymmer att få hem spannmål och priserna steg i höjden. Med viss stolthet har Thure berättat att han i början av 1915 lyckades ta emot ett fartyg med 5000 ton majs och kli ombord. I krigets slutskede blev Thure övertalad att gå in i rederi verksamheten och han blev styrelseordförande i Rederiaktiebolaget Sölvesborg. År 1921 blev han dansk vicekonsul, en titel som han älskade. Han älskade även landet Danmark och på 30-talet ägde han en gård på Själland. Thure hade kanske planer att pensionera sig där, men han slutade aldrig att arbeta. Hur orkade han? Hans dotter Thyra har förklarat fenomenet med att han hade ett gott förstånd, ett rörligt intellekt, koncentrationsförmåga, en god hälsa och han han kunde koppla av då tillfälle gavs. Under andra världskriget gjorde han mycket för Danmark och danska medborgare. Han tog bl a hand om en danskjudisk familj. Dottern Thyra fick en god utbildning för att gå in i företaget. Hon fick språkutbildning i Schweiz och handelsutbildning i London.
Thyra arbetade tillsammans med sin far under de senare åren av hans levnad och i praktiken fungerat som verkställande direktör. Det var därför naturligt att Thyra övertog ansvaret och chefskapet för AB Thure Carlsson när Thure avled 1961. Vid denna tidpunkt var Thyra 56 år. Hon var en företagsledare med en stor klarsyn och stark känsla för sina anställda.
År 1967 beslutade hon att grunda ”Stiftelsen Konsul Thure Carlssons Minne”. Enligt stiftelseurkunden är ändamålet att främja vetenskaplig medicinsk forskning. Inriktning och finansiering svarade Thyra för. Hon var under flera år styrelsens självskrivna ordförande. Hon lämnade Sölvesborg 1977 och bosatte sig först i Bjärred och senare i Lund. Thyra Carlsson levde mellan åren 1905 och 1995 och hennes gravplats finns på den gamla kyrkogården i Sölvesborg tillsammans med sina föräldrar Thure och Hanna.
Stiftelsen Konsul Thure Carlssons Minne 